En sjukhusvistelse

Igår kring lunch började jag få ont i magen och kring två hade jag så ont att jag bara kunde ligga i sängen. Någonstans längst där inne hoppades jag på att det bara skulle gå över av sig själv - men när har magknip någonsin gått över för mig utan att jag befunnit mig på ett sjukhus? Så när jag inte orkade ligga och härda ut längre åkte jag och min värdmamma till en vårdcentral som hade samma utrustning som ett sjukhus. Jag lämnade olika prover, blev röntgad, fick dropp och även skriva på en himla massa papper. Det kändes inte riktigt som att det var tarmvred jag hade men jag väntade bara på att läkaren skulle komma in och säga det. För om tarmvred var fallet, då skulle nog hela året behöva avbrytas och jag skulle resa hem till Sverige. 
 
De kunde inte hitta något fel utan jag har blivit ordinerad att fasta tills det känns bättre men dricka mängder med vatten. Blev det värre skulle jag uppsöka sjukhus. Nu idag då jag vaknade kändes det "bra". Jag håller mig till vatten och hoppas på att min kropp kan reda ut detta själv. "Lättad för tillfället" är väl hur jag känner mig just nu. Helt lugn kommer jag inte vara före jag åter igen kan äta normalt. Annars kan jag bara säga att jag min värdfamilj är hur fin som helst, tjejerna tyckte verkligen jättesynd om mig och var hur söta som helst när de erbjöd mig allt ifrån soppa till att sitta barnvakt åt varandra tills jag kom hem igen. Sen att min värdmamma skjutsade mig till vårdcentralen och väntade med mig i närmare fyra timmar, hur återgäldar man sådant? Duger en kladdkaka tror ni? 
 
Men nu har i alla fall ni fått en uppdatering om läget, nu ska jag vila och försöka äta lite.
1 Anonym:

skriven

Men sån osis! Håller tummarna för att "magontet" bara var av en snäll variant! Krya-på-dig-kramar från oss! /Eva

Kommentera här: