Los Angeles Part I

Om det är något viktigt som ska ske en dag har jag alltid svårt att sova dagen före. Detta gäller alla dagar jag ska resa någonstans, som exempelvis natten till fredag... Fredag den trettonde. Jag vaknade klockan 2.03, 4.12 och sedan vaknade jag en tredje gång för att upptäcka att mobilen laddat ur, adaptern jag hade var väl kanske inte den bästa. Paniken varade i ungefär en minut, den tiden det tog för mig att stoppa in laddaren i adaptern och starta mobilen för att klockan skulle visa 5.17.

Jag somnade om och vaknade en timma senare, gjorde mig i ordning, packade och begav mig sedan med Mareike och Natascha till flygplatsen. När vi kommer ombord på planet får inte vårt handbagage plats utan måste checkas in, sedan lyfter inte planet på ungefär en halvtimma eftersom Obama befann sig i Los Angeles och skulle flyga från deras flygplats ungefär samma tid som vi skulle landa. När vi landar tar jag upp mina nya och dyra solglasögon för att upptäcka att bågen spruckit och glaset "hoppat ur". Nej, jag tappade aldrig min väska där de var. Nej, jag stötte aldrig emot något med den. Nej, det finns helt enkelt ingen vettig anledning till varför de skulle gå sönder - förutom att det var fredag den trettonde. 

Resten av dagen gick tack och lov mycket bättre. Natascha hade hyrt en bil så vi åkte till hotellet där vi lämnade våra väskor innan vi åkte till Venice Beach. Där stod vi och frågade oss själva "av alla ställen man kan bo på, exmpelvis här, varför valde våra föräldrar att bosätta sig där de gjorde?" och i mitt fall Piteå.
Jag började sedan vandra bort till Santa Monica där jag skulle möta Michelle, en svensk Au Pair jag träffade på Arlanda som nu bor i Los Angeles (i samma kvarter som Gunilla Persson dessutom!). Hon visade mig runt, vi åkte en bergodalbana på Santa Monica Pier, åt den svenska fredagstacon på mexikansk sätt och gick till "3dr street" i Santa Monica som är shoppinggatan. Inne på Forever 21 träffade vi Zara Larssons mamma som berättade att hon också varit Au Pair när hon var yngre! Efter lite Froyo mötte vi upp Michelles kompisar och for hem till henne för att säga hej till hennes värdfamilj innan jag begav mig hem till hotellet. 

Vill ni ha lite TMI kan jag berätta att jag aldrig haft så många blåsor på mina fötter efter att ha gått-in nya skor. Fyra plåster på varje fot behövde jag.